Det brinner!

Vi presenterar teman om vardagslivet i Skåne, förr och nu. Vi fyller på efterhand och börjar med ett glödhett ämne.

Brandkåren i Kristianstad.

Nils Jönsson berättar:

– Bilden där de ska tvätta slangar, vid sprutan står Einar Troedsson, i mitten med papper i hand är Ola Nilsson, nästa är Gösta Förare, ja han hette så. Han åkte Vasaloppet många gånger. Han som står nedbockad är jag själv och kortet måste vara taget 1953.

Nils kan dock inte erinra sig en enda eldsvåda det året. Men det måste ha varit eldsvåda eftersom de tvättar slangarna. Det gjordes inte annars. Alla larm om bränder som telefonvakten tog emot finns nedtecknade i en journal.

Den enda eldsvåda han kan tänka sig att det kan vara är branden på I6 när matsalen brann, men det var 1956. Han var uppe på andra våningen och skulle hugga hål med yxan i taket men yxan gick rakt igenom och han tappade den. Då fick han order att komma ner, i samma sekund han tagit de första stegen ner på stegen rasade hela taket in. Hade han varit kvar på taket hade han följt med ner. Men det är en annan historia.

Henry Lindström minns att slangen märktes med en anilinpenna. Först provtrycktes slangen och sen gick den in för skurning/skrubbning, och då hissades den upp i slangtornet och så satt där en gubbe där uppe som skurade en sida och två gubbar där nere som skurade den andra. De tog varsin sida, sen gick den in på verkstad där den lagades.

Bengt Alvland berättar att slangarna var 20 respektive 25 meter långa. 1953 fanns det 1300 meter 76 mm slang (grovslang), 5646 meter 63 mm slang (normalslang), 196 meter 51 mm slang och 780 meter 38 mm slang (smalslang). De grövre kopplades till vattenuttag och kopplades sedan ner allt eftersom till brandhärden. Slangarna var ca 20 m respektive 25 m långa.

Merkantilfabriken

Nils Arnesson har varit brandman vid Kristianstads brandkår och var med och släckte branden på Merkantil.

Branden startade i en torkanläggning på andra eller tredje våningen, där man torkade cornflakes.

Den spred sig i fastigheten, bland annat via en spillränna. Branden var våldsam. Väggen med skärmtaket som syns på bilden, den södra gaveln, rasade. Till att börja med trodde man att de män från Vilans frivilliga brandkår som arbetat med släckningsarbetet vid väggen hade hamnat under rasmassorna, men som tur var visade det sig att samtliga hade klarat sig undan.

Hela byggnaden blev förstörd och eftersläckningen tog veckor. Det fanns mycket säd i byggnaden vid tidpunkten för branden och det fanns mycket som låg och pyrde länge.